Hussvamp!

Vissa saker bloggar jag inte gärna om. Eller det är väl få som gör det. I reportage i tidningar kanske man berättar om det eftersom det tillhör husets historia. Dessutom har det påverkat renoveringen och alla beslut i en renovering av ett gammalt hus. Men mina inlägg syftar till att visa något som jag tycker om eller gör nu, så här har det aldrig kvalat in tidigare. Jag pratar om fuktskador och hussvamp!

 

När vi köpte vårt hus 2007 var vi så förälskade i allt att vi snabbt slog bort tanken på att göra hål i grunden för att komma åt att besiktiga torpargrunden. Dessutom bestod hela den stora tomten utav sand och inget vatten blev stående i närheten. Huset var dessutom besiktigat. Utöver det luktade det fräsch trotts att det inte använts på vintrarna och inte ett minsta knarr hördes när man gick över de breda golvplankorna. Vi var helt lugna! 

 

När företaget som grävde in vatten, avlopp och jordvärme upptäckte vit och gul beläggning och röta i ett hörn av husets grund frös jag till is. Eller allt utom mina ögon frös, för framför dem rullade dollar- sedlar som i en Kalle Anka tidning med farbror Joakim i närheten. Hussvamp konstaterades och proverna skulle analyseras för att ta reda på om svampen hade spridit sig till murstocken. I så fall skulle vi behöva riva huset och sanera marken. Vilken chock! Jag grät när min man berättade om besiktningsmannen dom. Dollartecken kändes plötsligt som en vårvind jämfört att bli av med huset på riktigt! Jag var ju så förälskad och såg redan bortom renoveringen och vårt fantastiska, lantliga liv tillsammans!

 

Vi behövde inte riva huset. Men alla golv bröts upp och alla lager bars ut (genom huset) och eldades i en stor grop. Allt var svart av kolen som isolerade från markkyla. Trossbotten var spikad underifrån och hade rasat ner i grunden. Det hade lett fukten upp i golvet och i ett hörn av huset var allt trä poröst som en sockerkaka. Till och med syllarna som min man lyfte med domkrafter för att ersätta med friskt virke var genomruttna. Behöver jag säga att vi kände oss väldigt korkade! Och ingen hjälp fanns att få. Jag provade med säljarna, fastighetsbyrån och försäkringsbolagen. Men överallt fick vi nobben. Hade bara golven lutat eller släktens mögelhund (min svägerska) känt något hade vi kanske varit mer försiktiga. Eller kanske inte, för kärleken är ju som vi vet blind för mycket! 

Riva, elda, gräva ur grunden, sanera, bygga upp på nytt och installera fläktsystem i torpargrunden. Det var det vi gjorde under hösten och vintern det året. Huset var iskallt och dragit från den öppna grunden. Utan släkt och vänner hade det nog känts övermäktigt!

Vi arbetade jämt och allt blev så många tusenlappar dyrare. Men vi vände på det till slut! Så småningom fanns ett nytt golv på plats och huset blev helt igen. När vi äntligen kunde ta nya steg i renoveringen (i rätt riktning) kom energin och glädjen tillbaka. Och ett år efter köpet kunde vi flytta in!

Så här många år i efterhand är jag tacksam över att vi inte hade kommit ännu längre i renoveringen när fukten och hussvampen upptäcktes! Nu vet vi att alla tänkbara åtgärder är vidtagna för att skapa en bra miljö i grunden i vårt timrade hus.